Idag har jag spelat Need For Speed Carbon, Silent Hill 2, Silent Hill 4 The Room, Tekken 4, Soul Caliber II, Hitman 2... Och så har jag passat lillräkan. Isabell var här och tog hand om mig och mitt ps2 som jag idag fick av min storebror. Han är snäll. Ibland.Nu är jag lite trött på tv-skärmen dock, så jag tänkte att datorn var ett bra alternativ.Kände mig lite abandoned när Isabell gick, har inte varit ensam på skitlänge nu ju. Så jag funderar på att gå till Daniel idag (igen) men jag vet fortfarande att det sällan går väl.Jag pratade med Charlie inatt vid fyra. Han har blivit väldigt förtegen på senaste tiden. Jag vill verkligen ge honom en kram varje gång jag ser honom, men tänk om jag bara går rakt igenom? Vad händer då liksom..? Något måste ju förändras i mitt huvud. Antingen försvinner han eller så flippar jag och blir förtvivlad. Så jag låter bli.Jag måste erkänna att jag blir lite besviken på mig ibland. Att jag inte känner mig tillfreds nog med att bli lämnad ensam ibland. Sånt vill jag välja själv. Men när jag väl hamnar i sådana situationer som jag sitter i nu, då känns det som om jag helt plötsligt sitter på en 400 meter hög pelare i ingenmansland och jag vet inte vad som hänt eller vad som gått fel. Plopp. Hej.Och det enda som verkar återfå mig till min verklighet är någon som vill bry sig. Eller bara verkar bry sig just då.Så världsligt.